Sofie Svanlund

Det är helt nersläckt. En läbbig film rullar på en enorm skärm. Creepy musik spelas. Stämningen är redan obehaglig. Så ser jag något som stryker längs väggen längst ner till vänster om mig. Försiktigt, tyst, men ändå bestämt. Först långsamt för att sedan röra sig fortare. Fortare och fortare för att plötsligt sakta in. Stannar helt vid raden där jag sitter. Trycker sig mot väggen men står helt vänd mot mig. Tittar på mig, helt stilla, orörligt. Jag känner skräcken komma krypandes. Fortfarande, helt stilla. Jag vågar knappt titta på bioduken i rädlsa för att när jag sedan tittar till vänster, så kommer det stå där blickstilla, precis bredvid mig, andas på mig. Jag tittar åt vänster med jämna mellanrum, det står kvar. Så stilla, så länge. Jag är fylld med obehag.
Men så plötsligt, rycker det till. Rör sig fort ifrån mig längs den långa mörka väggen för att sedan försvinna ut ur salongen. Jag känner en lättnad fylla hela min kropp och kan äntligen fästa mina ögon på duken...