Sofie Svanlund

Åhh! Jävla skituppsats som aldrig vill bli klar! 700 ord skrivet på typ fem timmar och 800 ord to go. Mitt huvud är tomt och imorgon ska den in. Nu är klockan elva. Bajsfilosfi. Skitviktig uppsats också. Pass eller not pass vilar på den. Det är faktiskt en interesant fråga men självklart så måste jag ju alltid göra allt i sista minuten. Fy, Sofie, fy!

Känns som att jag har klagat lite väl mycket på sistonde. Onödigt. Överlag så är jag ju faktiskt väldigt nöjd med mitt liv som det är. Lycklig har jag varit länge och nu är jag ju här till och med, i Sydney. Som jag alltid önskat.
Vilket fantastiskt land vi lever i, Sverige alltså, som kan ge oss så många möjligheter att göra vad vi önskar! Inte sant?

Blä, jag är trött jämt. Vädret är så tråkigt. Plugget blir lidande känner jag... Orkar inte så det får väl helt enkelt bli världens sämsta helg med bara uppsatsskrivning. Men hur ska jag kritisera något om ja inte har läst om hur det ska vara? :S

I måndags var jag, Tess och Frida och vandrade i city och upptäckte en pub som vi faktiskt gillade här! Ja, i alla fall jag och Frida. Skitmysigt och billigt med den perfekta atmosfären plus att man kan glo på AFL där också. För vi har ju blivit lite hooked av den där sporten nu för det är riktig sport, inte som fjollig europeisk fotboll. Hur som helst så såg vi att de har rock tisdagar, woho! Sen drag queen kareoke på onsdagar, vilket ju bara måste ses, så vi bestämde oss för att gå dit tre dagar på raken. Men sen blev vi inbjudna på barbeque så vi tar onsdagen en annan vecka. Fast vi såg ju fortfarande fram emot rock kvällen. Men vad händer då? Jo, urinvägsinfektion. IGEN! Så den kvällen fick spenderas på vårdcentralen istället. Typiskt. Sen stänger de självklart apoteket precis när jag kommer ut från läkarn! Så vi var tvugna att åka till Paramatta för att köpa medicinen. Var hemma igen till halv elva. Totalt kostade läkarbesöket mig 75 dollar så det har ju pajat att jag har råd att rida me tess innan hon åker hem. :( Skitkväll! Mår lite bättre idag i alla fall. Häller i mig tranbärsjuice. Men nu måste jag gå och skölja ur färgen ur håret och göra mig iordning för att gå på barbequen.

Jag vet inte vad som hände men den senaste veckan har jag känt mig så otroligt lättretlig och irriterad. Har säkert ekonomiska orsaker. Road trippen blev tex bra mycket dyrare än jag räknat med vilket innebär att jag inte kan göra något mer nu. Spelar egentligen ingen större roll för mig men tydligen så är det något man ska vara arg på mig för... Jaja, hoppas humöret vänder snart och jag är glad igen.

Nu är jag hemma. Eller, jag har ju vart hemma ett tag. Sen i måndags kväll. Men jag har haft kul. Tänk att vi åkte 120 mil för att rida kameler i en kvart och sen åkte tillbaka. Haha. Nä, vi gick ner i gruvorna också. Det var ganska häftigt att se. Det var skittrångt och mörkt och fast vi bara var nere i typ en halvtimme så hade jag träningsvärk i låren i två dagar efteråt för att man var tvungen att gå så böjd för att få plats. Så gick vi ut en kväll där också. Det var trevligt, fast jag typ inte pratade med någon lokalinvånare och drack för mycket whiskey med cola så jag fick ont i magen.
Det liggere typ en död känguru var femte meter längs de oändliga vägarna därute. Vi körde på en. Det verkar som att det är omöjligt att köra så långt utan att mörda en känguru. Vi körde även på en kanin och fyra fåglar. När vi körde av stora vägen och åkte igenom ett område med några rancher så såg jag också en dingo som någon hade hängt upp i en påle, strypt med en snara runt halsen. Det var ytterst mystiskt. Sett emuer också men de levde.
Väl hemma igen visade trip mätaren på 2 790 kilometer, så nog var det en roadtrip alltid... :)

Om bara ett par timmar åker jag iväg på roadtrip ut i outbacken. Åh, så spännande. :) Har redan massa idéer om vad vi ska hitta på. Ska mot Broken Hill som ligger typ på gränsen mellan New south wales och South Australia. Tar ca femton timmar att köra om man kör non-stop. Perfekt! Jag hoppas att det är sådär "outbackigt" som jag har tänkt mig. Att det liksom är omöjligt att förstå vad folk säger för att dialekten är så stark. Och äntligen lär jag väl få se vilda kängurusar och andra mystiska varelser. Oj, va skoj det ska bli.
Och när jag kommer hem så är lilla Kex här! Vilket lov det blir! :)

Uhhh, snart är det dags för min grupp att presenera vår case study. Jag mår illa när jag tänker på det. Jag skulle inte bli förvånad om jag svimmade. Värst är ju mest att jag fortfarande inte vet vad jag ska säga riktigt... hehe... JA!!! Jag vet: Sofie, varför pluggar du inte bara när du har något du måste höra? Svar: JAG VET INTE!
Det hade varit en sak om presentationen vore på svenska men nu är den ju inte det. Och det är inför dem som har engelska som modersmål. Fy fan va jobbigt... Vi måste vara finklädda också, business. Skjorta och pumps och grejer. Usch. Ska bli så skönt när det är över. BLÄÄÄ!

Vad händer på måndag? Tro det eller ej men vi får lånväga besök här i Marsfield. Lilla kexet kommer! Jag har fortfarande inte riktigt tagit in att hon faktiskt kommer, det är för overkligt. Det är inte sånt som hon brukar göra. Tess är inte så impulsiv. I alla fall inte så impulsiv att hon tar en spontantripp bara sådär till Australien. Hej vilt liksom. Nej, så gör inte kex.
Tydligen vet man inte allt om henne. För nog blev vi överraskade när hon sa att hon har köpt flygbiljetter och anländer inom en vecka! Visst har det pratats om det men aldrig trodde jag att det faktiskt skulle ske...
Jo jo, skojj!! Skoj blir det! Åh, vad jag längtar. Inte så mycket efter att hon hänger med på lovet utan mest efter att visa henne hur vår vardag ser ut. Att vi faktsikt lever här, att vi har våra rutiner och vanor. Det kommer vara jättekul, men det kommer också kännas lite skumt. Det är fel på något sätt liksom. Det är jag och Frida som bor här i Sydney. Therese bor i Stockholm. Tess träffar vi i sommar när vi kommer tillbaka. Så har det varit hela tiden ju. Men bara för att det är annorlunda betyder inte att det är dåligt. Tvärtom när det gäller det här. Va kul vi ska ha!
Vi längtar efter att du kommer Kex! :)

Usch, vad jag känner mig uttråkad för tillfället. Jag är trött på skolan och jag är trött på ranchen. Jag vet att jag nyss var borta men ändå. Jaja, jag åker i alla fall bort nästa vecka. Möjligtvis till Broken Hill eller något sånt. Där kan man rida på kameler. Det har jag aldrig gjort. Spännande.

Jo, nu har jag allt lite framtidpanik. Värre än efter studenten. Då var det ju lite skitsamma vad man prövade på för utbildningar. Men det är ju bara i sex år man får studiestöd, vilket innebär att jag bara har fem år kvar! Jaja tänker ni kanske. Fem år är ju lång tid. Men jag har verkligen fortfarande ingen som helst aning vad jag vill göra med mitt liv. Tänk om kontoret inte är drömmen?
Om jag bara tar något hej vilt för den kommande terminen så slösar jag ju studiestöd på något som kan komma att visa sig vara totalt onödigt. Tänk om jag pluggar något random i ett år till och sen så plötsligt, så kommer det till mig vad jag vill göra med mitt liv. Sådär så att det plötsligt känns så otroligt självklart liksom. Tänk då om det visar sig att den utbildningen är femårig. Då har jag ju förstört allt genom att slösa värdefulla CSN pengar på... skit, helt enkelt.
Jaja, jag vet. Plugga inte nästa termin då och känn efter vad du vill i lugn och ro? Men det är inte så lätt, inte för mig i alla fall. Jag är livrädd att om jag tar ett halvår ledigt från studier så kommer jag aldrig börja igen. Jag skulle nog till exempel inte ha körkort nu om jag inte hade gett hundra procent till det direkt när jag fyllt arton. Och då kommer jag hamna på ett random jävla skitjobb och ha mina redan pådragna studielån upp över öronen som då var helt onödiga att ta. De lär ju ta hur jävla lång tid som helst att betala tillbaka också när man måste leva på pisslön.
Hjälp, jag har ingen aning om vad jag vill! Jag vet inte ens vart jag vill plugga. Inte helt säker på om jag ens vill göra det i Sverige. Usch vad jobbigt...