Sofie Svanlund

Min resfeber blir bara värre och värre ju mer den fjärde februari närmar sig. När jag läste om bagage reglerna på Cathays hemsida pirrade det plötsligt till jättemycket i magen, sådär så att man nästan skrattar till lite för att det kittlas, samtidigt som jag blev blöt i ögonen. Så pass så att det faktiskt kom en liten på högra kinden, tro det eller ej. Jag visste inte riktigt om jag skulle vara glad eller ledsen, skratta eller gråta. Det är både kul, spännande och fantastiskt pirrigt samtidigt som det även är lite vemodigt på samma gång. Mest är det ju otroligt roligt, såklart. Annars skulle jag ju inte göra det här. Men ändå. Jag tänker ju mycket på hur mycket jag kan missa här hemma. Nästan hela familjens födelsedagar och några vänners till exempel. Stora dagar dessutom, sådär som det är när man fyller jämt. Usch och blä, vad presenter jag måste släpa hem. Kanske kan skicka något på posten? Hur länge innan måste man skicka det då? Två veckor? Nej men varför svävade jag in så mycket på paket nu? Finns väl viktigare saker att tänka på. Märkligt...